Agneta 

En äkta skånegräbba

     

Påskafton 1965 föddes jag på Malmö BB.

Mina föräldrar bodde då i en lägenhet vid Möllevångstorget.

Både mamma och pappa är födda och uppväxta på Österlen.

Mamma i en lantbrukarfamilj och pappas föräldrar var arbetare

på ett större jordbruk som tillhörde Kronovalls slott.

 

       

         Mamma & Pappa                                   Jag

 

När jag var fyra år föddes min lillebror och vid sexårs ålder

flyttade vi till ett hus i Staffanstorp.

 

                   Min bror & jag

 

Att jag kom till att gilla musik märktes tidigt.

Mamma har berättat att redan innan jag kunde gå

stod jag och höll i mormors kökssoffa.

Musik strömmade ut från radion, låt efter låt.

Min gammelmorfar satt och studerade det hela:

- De´e´ente alla bitar hon tycker om.

Sanningen var den att ju mer fart i låten desto bättre, tyckte jag.

 

När jag fyllt tre år fick jag min första gitarr.

Leksaksgitarr men för mig var den riktig.

 

 

Som femåring gick jag på något som kallades ”Musiklekis”.

Det var en dag i veckan.

Där sjöng vi, spelade rytminstrument och rörde oss till musik.

 

Det var mycket musik under min uppväxt.

När mamma plockade fram mandolinen och sjöng om kaffetåren,

då var det fart på strängarna eller när vi sjöng ur pappas gamla skolsångbok

om ”tre trallande jäntor” så taket lyfte i köket.

En riktig höjdare var när min farbror Uno hade dragspelet med sig på kalasen.

Då längtade jag bara till han tog upp handklaveret och drog av ”Pippi Långstrump”.

 

Uno i Österlens dragspelsklubb.

 

Ett annat fint minne är alla de kvällar som min farmor och jag satt uppe och sjöng.

Hon hade så ljus och fin röst tyckte jag, speciellt när hon sjöng ”Konvaljens avsked”.

Favoritplatsen att sjunga på är helt klart gungan. Då hördes det nog i hela byn att jag sjöng ”Que sera sera……………

 

Det var mycket utklädningslekar och sång och musik.

Ofta lekte jag och en kompis att vi stod på scenen och uppträdde.

Hopprepet var en perfekt mikrofon. Minns att jag ofta frågade om

jag fick sjunga sista numret för då visst jag precis vilken låt jag skulle ta,

nämligen ”Skänk en slant till en fattig speleman”.

 

En annan höjdare från när jag växte upp var när vi åkte till Alunbruket

och lyssnade på Hakon Svärd, Rockfolket, Svenne & Lotta osv.

Kaffekorgen packades och sen for familjen iväg.

 

Som nioåring började jag spela gitarr vid kommunala musikskolan.

 

Sydsvenskan kom till musikskolan

 

Under flera år höll jag på med klassisk gitarr,

gitarrensemble, solosång, körssång, folkdans

som sen byttes ut mot jazzdans.

Hade det funnits fler dagar i veckan så hade jag nog gjort mer.

 

Efter gymnasiet var jag utbildad barnskötare med musik som brinnande intresse

och då upptäckte jag vilket kanoninstrument gitarren är när man musicerar med barn.

 

 Barnen på jobb har uppträtt för sina familjer

 

Jag bor nu i Lund och har två vuxna söner.

För min äldsta son har idrotten alltid betytt mycket.

Det har varit friidrott och mycket innebandy.

Min yngsta son sysslar med musik och hans huvudinstrument är tenorsaxofon.

 

  

Mattias                           Henrik

 

Musik är livet för mig. Det finns hur mycket utrymme som helst för det.

Jag är förskollärare och jobbar just nu med barn i åldrarna 3-5 år.

Jag försöker få in så mycket musik som möjligt i verksamheten.

Musik ska inte vara ett eget ämne i arbetet med barn

utan integreras med allt man håller på med.

Ju fler sinnen vi använder samtidigt

desto bättre för hjärnans utveckling.

 

”Skånska visor” projektet som vi nu håller på med är jättespännande och intressant.

Det är både musik och historia på en gång.

Vi tar upp låtar som vi gillar och sätter vår tatch på dem.

 

Vidare så har det varit Romeleband där jag sjungit och spelat gitarr, melodikryssvärdinna

och allsångsledare för Spårvägens musikkår, inhoppande sångsolist i Kävlinge dragspelsklubb mm.

 

Spårvägens musikkår.

 

Intresset för skånska visor började redan i tonåren. Det har lockat mig och väckt nyfikenhet. Kanske det har med mina rötter och göra.

Jag känner en väldig kärlek till Österlen. Kanske för att det alltid legat mina föräldrar varmt om hjärtat.

 

Hasse och jag har spelat in tre cd-skivor

som vi kommer ha med oss ut när vi underhåller

och nu håller vi på med en fjärde.

Där är temat ”En kväll i Köpenhamn".

 

Jag har länge haft en dröm om att få jobba bara med musik.

Skulle kunna tänka mig att kallas för ”kulturspridare” och underhålla

båda gamla och unga och att få komma till barngrupper och göra musik

tillsammans med dem.

 

Jag är en person som gillar livet och gillar att möta människor båda stora och små.

Det finns så mycket vi kan lära av varandra. 

Mitt motto är, se möjligheter och inte problem.

 

Jag gav två vänner i uppgift att säga tre ord om  vem e´ ja´.

Så här blev deras svar:
Glad, engagerad i din musik, lugn.

Glad sångfågel som alltid ser omgivningen med positiva ögon.

 

Jag hoppas på många härliga, spännande år med fortsatt mycket musik.

 

/ Agneta

 

 Midsommar i Balders hage Staffanstorp. 

 

 Kävlinge dragspelsklubb 

 

   

 Dans kring granen och sång

  medan vi väntar på tomten...

 

 2002 startades Kenneths kapell 

 

  

 Favoritorkestern i Kävlinge                       Legatokören i Staffanstorp

 

 

                                                                  Volontärjobb "Ystad jazzfestival"

 

   Kenneths trio

 

   

   Skånska Visor med Hasse